Ett PR-trick har blivit oerhört skickligt genomfört.
Läs:
http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/102/1/?item=art_art-s1/203&group=art_art_grp-s1/1
fredag 20 november 2009
Gardells "inspelningstillstånd" var pressackreditering till påvlig audiens - inte för filmning i Peterskyrkan
måndag 26 oktober 2009
Välkomna, vänner!
I förra veckan beslöt kyrkomötet i Svenska kyrkan att man ska viga personer av samma kön. Detta efter en segdragen debatt, som enligt förespråkaren Ärkebiskop Anders Wejryd ändå inte blivit speciellt väl förankrad inom svenska kyrkan. Biskopen säger också (på DN.se) att detta internationellt kommer ge "vårkänning". Andra är mer skeptiska. Biskop Esbjörn Hagberg från Karlstad stift säger i samma artikel: "Detta innebär att sprickan mellan oss och de stora kyrkorna i världen blir större och det har varit en stor vånda för mig." Avfallen från svenska kyrkan började direkt: Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare skrev redan på fredagen 23 okt i sin blogg om beslutet: "Evangeliet predikas inte till befrielse från synd, utan används för att bejaka synd. Jag har svårt att se det på annat sätt än att Svenska Kyrkans nya teologi innebär att man, för att använda Paulus ord, blir ”fiender till Kristi kors” (Fil 3). Istället för att leda människor in i sanningen och fram till Kristus vilseleds människor."
Han är nog inte den ende som kommer att gå ur svenska kyrkan efter detta beslut av kyrkomötet.
Samtidigt har påven genom en ny apostolisk konstitution öppnat upp för medlemmar och präster i anglikanska kyrkan att konvertera till katolska kyrkan och ha full gemenskap med Rom, samtidigt som de kan behålla sina anglikanska traditioner. Intresset är stort. På The Daily Telegraphs hemsida säger flera anglikanska biskopar och präster att de är beredda på att bli katoliker. "How can the Church exist if bishops are not in full communion with each other?" säger Biskop Hind i artikeln. Samma situation som i svenska kyrkan? Ja, dock inte helt kring samma fråga.
Vi välkomnar alla nya katoliker, och alla som är beredda att stå upp för traditionell kristen tro och en kristen syn på livet.
Allt detta är djupt tragiskt, enheten mellan kyrkorna har fått en stor reva. Samtidigt så leder detta uppenbarligen till nåt bra: de som står för kristen tro så som den är formulerad väldigt länge sen, och inte utifrån opinionen det här året, tar sig en funderare över vad kyrkan och kristen tro egentligen är. Förhoppningsvis inser i all fall en del att katolska kyrkan på ett unikt sätt värnar om denna tro.
Heliga Helena, bed för oss.
Han är nog inte den ende som kommer att gå ur svenska kyrkan efter detta beslut av kyrkomötet.
Samtidigt har påven genom en ny apostolisk konstitution öppnat upp för medlemmar och präster i anglikanska kyrkan att konvertera till katolska kyrkan och ha full gemenskap med Rom, samtidigt som de kan behålla sina anglikanska traditioner. Intresset är stort. På The Daily Telegraphs hemsida säger flera anglikanska biskopar och präster att de är beredda på att bli katoliker. "How can the Church exist if bishops are not in full communion with each other?" säger Biskop Hind i artikeln. Samma situation som i svenska kyrkan? Ja, dock inte helt kring samma fråga.
Vi välkomnar alla nya katoliker, och alla som är beredda att stå upp för traditionell kristen tro och en kristen syn på livet.
Allt detta är djupt tragiskt, enheten mellan kyrkorna har fått en stor reva. Samtidigt så leder detta uppenbarligen till nåt bra: de som står för kristen tro så som den är formulerad väldigt länge sen, och inte utifrån opinionen det här året, tar sig en funderare över vad kyrkan och kristen tro egentligen är. Förhoppningsvis inser i all fall en del att katolska kyrkan på ett unikt sätt värnar om denna tro.
Heliga Helena, bed för oss.
söndag 4 oktober 2009
"Williamsonaffären"
Som ni alla säkert har uppmärksammat så visade SVT:s Uppdrag granskning förra veckan en uppföljning på programmet om SSPX som de sände i vintras.
I programmet (som man kan se på svt play) hävdar de att de har bevis på att kardinal Hoyos, som är en av påvens närmsta medarbetare visste om att Williamson hade fönekat förintelsen men trots detta fortsatte att driva på för påvens hävning av exkommunikationen. I programmet framkommer dessvärre inte vad det är för bevis på detta. Att påven inte var informerad om det hela vet vi, men frågan är varför? Att som SVT peka ut kardinal Hoyos utan att komma med konkreta bevis ger jag inte mycket för. Av någon anledning har det någonstans brustit i kommunikationen, och mycket pekar på att det är som "vatikanexperten" Gianni Gennari säger, att påven har blivit förd bakom ljuset. Men att utan att lägga fram några bevis säga peka ut Kardinal Hoyos känns inte helt hundra. Vatikanens presstalesman f. Lombardi förnekar att vatikanen hade vetskap om detta, och jag ser inte varför han skulle ljuga. Om rätt personer vore informerade så skulle informationen gått vidare och även f. Lombardi och påven skulle blivit informerade om detta. Om man å andra sidan visste att just den personen inte skickat vidare informationen skulle vatikanen säkert gå ut med detta också. Allt detta tyder på att informationen inte nådde så högt upp som till Kardinal Hoyos. Å andra sidan så hävdar Williamson att Hoyos har personliga kontakter inom SSPX och "gillar dem". Detta är dock inte synonymt med att undanhålla information av yttersta vikt för påven.
Gert Gelotte menar i programmet att Hoyos kan ha låtit bli att informera påven om detta för att de konservativa krafterna i kyrkan skulle hålla sig starka. Herr Gelotte har fel i en väldigt betydande sak där, nämligen i det att det i katolska kyrkan inte pågår en "kamp" mellan progressiva och konservativa krafter på det sätt som han framställer. Kyrkans uppgift är att fortsätta förmedla den tro som man förmedlat hela tiden, och inte att vara "hipp" eller hänga med i tiden. Katolsk Vision, som Gert Gelotte representerar står inte för en katolsk tro och är en ytterst begränsad del av katolska kyrkan, och deras uttalanden bör därför inte tilldelas den vikt som de får. Så här skrev biskop Anders Arborelius om Katolsk Vision 8 september i år.
Det vi vanliga dödliga kan göra är att helt enkelt fortsätta be för den kristna enheten.
I programmet (som man kan se på svt play) hävdar de att de har bevis på att kardinal Hoyos, som är en av påvens närmsta medarbetare visste om att Williamson hade fönekat förintelsen men trots detta fortsatte att driva på för påvens hävning av exkommunikationen. I programmet framkommer dessvärre inte vad det är för bevis på detta. Att påven inte var informerad om det hela vet vi, men frågan är varför? Att som SVT peka ut kardinal Hoyos utan att komma med konkreta bevis ger jag inte mycket för. Av någon anledning har det någonstans brustit i kommunikationen, och mycket pekar på att det är som "vatikanexperten" Gianni Gennari säger, att påven har blivit förd bakom ljuset. Men att utan att lägga fram några bevis säga peka ut Kardinal Hoyos känns inte helt hundra. Vatikanens presstalesman f. Lombardi förnekar att vatikanen hade vetskap om detta, och jag ser inte varför han skulle ljuga. Om rätt personer vore informerade så skulle informationen gått vidare och även f. Lombardi och påven skulle blivit informerade om detta. Om man å andra sidan visste att just den personen inte skickat vidare informationen skulle vatikanen säkert gå ut med detta också. Allt detta tyder på att informationen inte nådde så högt upp som till Kardinal Hoyos. Å andra sidan så hävdar Williamson att Hoyos har personliga kontakter inom SSPX och "gillar dem". Detta är dock inte synonymt med att undanhålla information av yttersta vikt för påven.
Gert Gelotte menar i programmet att Hoyos kan ha låtit bli att informera påven om detta för att de konservativa krafterna i kyrkan skulle hålla sig starka. Herr Gelotte har fel i en väldigt betydande sak där, nämligen i det att det i katolska kyrkan inte pågår en "kamp" mellan progressiva och konservativa krafter på det sätt som han framställer. Kyrkans uppgift är att fortsätta förmedla den tro som man förmedlat hela tiden, och inte att vara "hipp" eller hänga med i tiden. Katolsk Vision, som Gert Gelotte representerar står inte för en katolsk tro och är en ytterst begränsad del av katolska kyrkan, och deras uttalanden bör därför inte tilldelas den vikt som de får. Så här skrev biskop Anders Arborelius om Katolsk Vision 8 september i år.
Det vi vanliga dödliga kan göra är att helt enkelt fortsätta be för den kristna enheten.
tisdag 16 juni 2009
Gud finns nog inte?
Ingen kan ha undgått kampanjen "Gud finns nog inte.", speciellt inte i Stockholm, där afficherna hänger precis överallt. Jag tyckte att det verkade intressant när jag först såg den, men sen insåg jag att det är Humanisterna som är avsändare, och då blev jag betydligt mer tveksam. Går man in på gudfinnsnoginte.se så kommer man till ett test som de tycker man ska göra, där man får svara på frågor om hur man ser på olika saker rörande synen på Gud. Spännande, kan man tycka, men detta test är så otroligt svartvitt så att man blir rädd. Frågorna är otroligt vinklade, och hur man än försöker så går det inte att svara något vettigt. Antingen så är man Christer Sturmark, eller så är man kristen bokstavstroende fundamentalist. Testet är inget annat än korkad argumentation, och det finns inget utrymme för nyanser i testet. Bara ett exempel: I fråga fyra ska man välja ett alternativ. Dessa två är "A: Jag är rädd att straffas för mina synder efter döden" eller "B: Jag är inte rädd att straffas för något efter döden". Hur svarar man på det på ett vettigt sätt? Som kristen så tror jag att jag blir förlåten för mina synder, och därmed inte straffas. Därmed borde alternativ B stämma in på mig, men det verkar som man då tycker att man inte tror att någon straffas, vilket de gör. Om man dessutom är katolik problematiseras det ytterligare: Är skärselden ett straff?
Den kampanj och det tankesätt som Humanisterna använder är inte förenligt med den anda av öppenhet och tolerans som humanismen handlar om. Humanisterna är inte för yttrandefrihet, och de menar att vetenskap är den enda sannen vägen, också när det gäller moral och etik. (Nazisterna De ingorerar fullständigt flera tusen års teologi och tolkningar, vilket är enfaldigt. Att göra ett sånt här test utan att ta hänsyn till det teologiska ramverk som dessa tre religioner (Kristendom, Judendom, Islam) rör rig kring andas okunnighet, arrogans och fördomar - det senare just det som Humanisterna säger sig försöka motverka.
Humanisterna och denna kampanj har fått otroligt mycket skit från alla håll, läser man på forumet för kampanjen på hemsidan finns där väldigt mycket kritik och t.o.m. andra humanistiska förbund kritiserar Humanisterna (se Anders Björnssons debattartikel i expressen http://www.expressen.se/debatt/1.634702).
Till sist har jag en fundering: I kampanjen hävdar Humanisterna att "Mindre än 20% av svenskarna är religiösa. Ändå är Gud helig i vårt land". Vilket land bor de i egentligen? Uppenbarligen inte samma land som resten av oss...
Den kampanj och det tankesätt som Humanisterna använder är inte förenligt med den anda av öppenhet och tolerans som humanismen handlar om. Humanisterna är inte för yttrandefrihet, och de menar att vetenskap är den enda sannen vägen, också när det gäller moral och etik. (Nazisterna De ingorerar fullständigt flera tusen års teologi och tolkningar, vilket är enfaldigt. Att göra ett sånt här test utan att ta hänsyn till det teologiska ramverk som dessa tre religioner (Kristendom, Judendom, Islam) rör rig kring andas okunnighet, arrogans och fördomar - det senare just det som Humanisterna säger sig försöka motverka.
Humanisterna och denna kampanj har fått otroligt mycket skit från alla håll, läser man på forumet för kampanjen på hemsidan finns där väldigt mycket kritik och t.o.m. andra humanistiska förbund kritiserar Humanisterna (se Anders Björnssons debattartikel i expressen http://www.expressen.se/debatt/1.634702).
Till sist har jag en fundering: I kampanjen hävdar Humanisterna att "Mindre än 20% av svenskarna är religiösa. Ändå är Gud helig i vårt land". Vilket land bor de i egentligen? Uppenbarligen inte samma land som resten av oss...
fredag 5 juni 2009
I Gudrun Schymans värld
... där ändrar man lagar efter vad folk gör. Bryter folk mot lagen, så måste ju det tyda på att det är en dålig lag. Så resonerar Gudrun Schyman (och många andra för den delen) när hon säger att
"Kvinnor gör abort alldeles oavsett om det är tillåtet eller inte, med den enda skillnaden att de riskerar sina liv där det är förbjudet."
Så eftersom folk bryter mot lagen ändå, så ska man ändra den? Jag skulle gärna vilja höra fler exempel där man kan tillämpa det. Stöld? Bedrägeri?
Gudryn Schyman säger att 70-80 000 kvinnor dör varje år p.g.a. inskränkningar i aborträtten, och ännu fler skadas, det motsvarar ca. 0,3% av alla illegala aborter. Det är ju skönt att höra att det inte är fler än så, med tanke på att det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter varje år, och för de barn som aborteras är det 100% dödlighet!
Gudrun frågade min vän häromdan, som träffade henne vid en valstuga: "Vem är Påven att bestämma över min kropp?", men påven bestämmer inte över din kropp, det gör du själv. Men en väldigt mycket bättre fråga är då: Vem är du att bestämma över kroppen i din kropp? Över det liv som du bär på? Vem gav dig rätten att döda? Det är en ganska relevant fråga i sammanhanget tycker jag.
Gudrun Schymans smått absurda påhopp på Tuve Skånberg och Lennart Sacarédeus kan du läsa här: http://www.vt.se/debatt/debatt/artikel.aspx?articleid=4934030
"Kvinnor gör abort alldeles oavsett om det är tillåtet eller inte, med den enda skillnaden att de riskerar sina liv där det är förbjudet."
Så eftersom folk bryter mot lagen ändå, så ska man ändra den? Jag skulle gärna vilja höra fler exempel där man kan tillämpa det. Stöld? Bedrägeri?
Gudryn Schyman säger att 70-80 000 kvinnor dör varje år p.g.a. inskränkningar i aborträtten, och ännu fler skadas, det motsvarar ca. 0,3% av alla illegala aborter. Det är ju skönt att höra att det inte är fler än så, med tanke på att det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter varje år, och för de barn som aborteras är det 100% dödlighet!
Gudrun frågade min vän häromdan, som träffade henne vid en valstuga: "Vem är Påven att bestämma över min kropp?", men påven bestämmer inte över din kropp, det gör du själv. Men en väldigt mycket bättre fråga är då: Vem är du att bestämma över kroppen i din kropp? Över det liv som du bär på? Vem gav dig rätten att döda? Det är en ganska relevant fråga i sammanhanget tycker jag.
Gudrun Schymans smått absurda påhopp på Tuve Skånberg och Lennart Sacarédeus kan du läsa här: http://www.vt.se/debatt/debatt/artikel.aspx?articleid=4934030
tisdag 26 maj 2009
Den svenska sanningen
Nog om Svenska kyrkans brister för den här gången. Det var ju trots allt inte den här bloggens huvudämne...
Har precis kommit tillbaka från en mycket trevlig middag på biskopsämbetet, där vi diskuterade många intressanta ämnen över den utsökta maten. Vad som mest fastande i mitt huvud var diskussionen om synen på vissa frågor i det svenska samhället. Det är ganska intressant hur frågor som abort, kondomer och homosexualitet diskuteras. Eller snarare låts bli att diskuteras. Debatten i Sverige är så likriktad och trångsynt så det är ganska komiskt. Man förespråkar att vara öppensinnig och inte vara inskränkt, men det gäller bara inom vissa ramar. Det finns så många "sanningar" som inte får ifrågasättas, och där man inte på något sätt tar hänsyn till hur man resonerat kring frågor genom mänsklighetens historia, och på hur man fortfarande ser på saker i resten av världen. Det är ju tur att svenska folket är så upplyst och har insett "sanningen"! Nu gäller det bara att sprida den till resten av stackars Europa och världen som lever i mörker och okunskap...
Abort räknas ju som en solklar mänsklig rättighet i Sverige. Ve den som vill värna om livet! Förutsatt att man då inte pratar om att abortera flickfoster, för då är det ju fruktansvärt! Det är ju bara rätt att döda barn av rätt anledningar. ..eller?
Ta också frågan om kondomer: sedan 70-talet så sprider man ju kondomer till höger och vänster, mer för varje år! Det är ju lugnt att göra vad man vill med vem man vill, så länge man har kondom. Men den inställningen har slagit slint ganska rejält, könsjukdomarna ökar för varje år, och det beror ju på att inställningen till sex som en bruksvara finns kvar, men det där om kondomerna är inte så viktigt längre...
Detta är "sanningar" som Sverige vill sprida till resten av världen. Hur kan man fullständigt ignorera allt som sagt i dessa frågor genom historien? Att göra det är ju att idiotförklara alla som gått före oss och även resten av världen som inte håller med. Var de som levde på 40-talet verkligen komplett bakom flötet? Och är verkligen resten av världen fortfarande bakom flötet? Måste Sverige sprida kunskapens "sanning"?
Jag tror inte det.
Biskopen berättade att han hör många politiker och andra högt uppsatta hålla med om att det är en väldigt skev inställning till vissa saker i det här landet, men att de inte vågar säga nåt. Det kan vara värt att tänka på såhär inför EU-valet, vad vill vi att Sveriges röster i EU ska säga egentligen?
Har precis kommit tillbaka från en mycket trevlig middag på biskopsämbetet, där vi diskuterade många intressanta ämnen över den utsökta maten. Vad som mest fastande i mitt huvud var diskussionen om synen på vissa frågor i det svenska samhället. Det är ganska intressant hur frågor som abort, kondomer och homosexualitet diskuteras. Eller snarare låts bli att diskuteras. Debatten i Sverige är så likriktad och trångsynt så det är ganska komiskt. Man förespråkar att vara öppensinnig och inte vara inskränkt, men det gäller bara inom vissa ramar. Det finns så många "sanningar" som inte får ifrågasättas, och där man inte på något sätt tar hänsyn till hur man resonerat kring frågor genom mänsklighetens historia, och på hur man fortfarande ser på saker i resten av världen. Det är ju tur att svenska folket är så upplyst och har insett "sanningen"! Nu gäller det bara att sprida den till resten av stackars Europa och världen som lever i mörker och okunskap...
Abort räknas ju som en solklar mänsklig rättighet i Sverige. Ve den som vill värna om livet! Förutsatt att man då inte pratar om att abortera flickfoster, för då är det ju fruktansvärt! Det är ju bara rätt att döda barn av rätt anledningar. ..eller?
Ta också frågan om kondomer: sedan 70-talet så sprider man ju kondomer till höger och vänster, mer för varje år! Det är ju lugnt att göra vad man vill med vem man vill, så länge man har kondom. Men den inställningen har slagit slint ganska rejält, könsjukdomarna ökar för varje år, och det beror ju på att inställningen till sex som en bruksvara finns kvar, men det där om kondomerna är inte så viktigt längre...
Detta är "sanningar" som Sverige vill sprida till resten av världen. Hur kan man fullständigt ignorera allt som sagt i dessa frågor genom historien? Att göra det är ju att idiotförklara alla som gått före oss och även resten av världen som inte håller med. Var de som levde på 40-talet verkligen komplett bakom flötet? Och är verkligen resten av världen fortfarande bakom flötet? Måste Sverige sprida kunskapens "sanning"?
Jag tror inte det.
Biskopen berättade att han hör många politiker och andra högt uppsatta hålla med om att det är en väldigt skev inställning till vissa saker i det här landet, men att de inte vågar säga nåt. Det kan vara värt att tänka på såhär inför EU-valet, vad vill vi att Sveriges röster i EU ska säga egentligen?
Tråkigt i kyrkan
Hej! Nu var det ett tag sen jag skrev, tiden är knapp och jag har haft alldeles för mycket att göra. Men nu blir det förhoppningsvis lite mer tid att blogga och göra annat...
Jag insåg att mitt förra inlägg kan tyckas lite oklart, jag pratar om ett undantag, men jag har inte riktigt förklarat hur jag ser på regeln. Jag har starka åsikter om Svenska kyrkan. De är mestadels negetiva. Svenska kyrkan är inte på något sätt en enhetlig kyrka. Deras biskopar gör som de vill och tycker som de vill, och likadant prästerna. Förre ärkebiskop KG Hammar sade vid ett tillfälle att man inte behöver tro på Gud för att vara kristen. Vilken absurditet! Vad innebär det att vara kristen om inte att tro på Gud och Jesus Kristus, hans son? Denna godtycklighet genomsyrar stora delar av Svenska kyrkan. Tron har reducerats till något som man har med på ett hörn i verksamheten för att man måste. Man gör allt för att hålla kvar, och få nya medlemmar. Anordnar motorcykelmässor och annat trams för att locka särskilda målgrupper, men i bästa fall dyker det upp hyfsat många vid det tillfället, men eftersom det är motorcyklarna (eller vad det nu är) och upplevelsen som är i centrum, och inte Jesus, så kommer de ju inte dit nästa gång, när det inte är motorcykelnmässa. Men det finns undantag.
Två veckor sen var jag med på en ungdomsmässa i Vasakyrkans krypta, och jag blev positivt överraskad! Jag visste ju att kyrkoherden Björn Bäckersten är en präst som faktiskt har tron i centrum, men jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men det var ju nästan en riktig mässa! Det var värdigt, det fanns en liturgi och bönen var i centrum. Det var inte ett ungdomsgårdsspektakel, som det ibland kan bli. Mässan är inte till för att underhålla, utan att ge ett tillfälle att samla sig, vända sina tankar mot Gud och komma lite närmare Honom. Som biskop Anders Arborelius en gång sa: Man måste våga ha tråkigt i kyrkan. Jag är övertygad om att man bäst lär känna Jesus genom liturgin och eukaristin, även om det ibland kan tyckas lite tråkigt. Det är dock synd att Luther såg till att katoliker och protestanter inte kan dela eukaristin. Även om jag misstänker att Björn Bäckersten har samma syn på eukaristin som vi katoliker, så har inte svenska kyrkan i stort det, och han är inte heller präst i vår mening, så eukaristin blir i hans händer tyvärr inte samma sak.
En dag kanske.
Jag insåg att mitt förra inlägg kan tyckas lite oklart, jag pratar om ett undantag, men jag har inte riktigt förklarat hur jag ser på regeln. Jag har starka åsikter om Svenska kyrkan. De är mestadels negetiva. Svenska kyrkan är inte på något sätt en enhetlig kyrka. Deras biskopar gör som de vill och tycker som de vill, och likadant prästerna. Förre ärkebiskop KG Hammar sade vid ett tillfälle att man inte behöver tro på Gud för att vara kristen. Vilken absurditet! Vad innebär det att vara kristen om inte att tro på Gud och Jesus Kristus, hans son? Denna godtycklighet genomsyrar stora delar av Svenska kyrkan. Tron har reducerats till något som man har med på ett hörn i verksamheten för att man måste. Man gör allt för att hålla kvar, och få nya medlemmar. Anordnar motorcykelmässor och annat trams för att locka särskilda målgrupper, men i bästa fall dyker det upp hyfsat många vid det tillfället, men eftersom det är motorcyklarna (eller vad det nu är) och upplevelsen som är i centrum, och inte Jesus, så kommer de ju inte dit nästa gång, när det inte är motorcykelnmässa. Men det finns undantag.
Två veckor sen var jag med på en ungdomsmässa i Vasakyrkans krypta, och jag blev positivt överraskad! Jag visste ju att kyrkoherden Björn Bäckersten är en präst som faktiskt har tron i centrum, men jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men det var ju nästan en riktig mässa! Det var värdigt, det fanns en liturgi och bönen var i centrum. Det var inte ett ungdomsgårdsspektakel, som det ibland kan bli. Mässan är inte till för att underhålla, utan att ge ett tillfälle att samla sig, vända sina tankar mot Gud och komma lite närmare Honom. Som biskop Anders Arborelius en gång sa: Man måste våga ha tråkigt i kyrkan. Jag är övertygad om att man bäst lär känna Jesus genom liturgin och eukaristin, även om det ibland kan tyckas lite tråkigt. Det är dock synd att Luther såg till att katoliker och protestanter inte kan dela eukaristin. Även om jag misstänker att Björn Bäckersten har samma syn på eukaristin som vi katoliker, så har inte svenska kyrkan i stort det, och han är inte heller präst i vår mening, så eukaristin blir i hans händer tyvärr inte samma sak.
En dag kanske.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
