Tråkigt i kyrkan

Hej! Nu var det ett tag sen jag skrev, tiden är knapp och jag har haft alldeles för mycket att göra. Men nu blir det förhoppningsvis lite mer tid att blogga och göra annat...

Jag insåg att mitt förra inlägg kan tyckas lite oklart, jag pratar om ett undantag, men jag har inte riktigt förklarat hur jag ser på regeln. Jag har starka åsikter om Svenska kyrkan. De är mestadels negetiva. Svenska kyrkan är inte på något sätt en enhetlig kyrka. Deras biskopar gör som de vill och tycker som de vill, och likadant prästerna. Förre ärkebiskop KG Hammar sade vid ett tillfälle att man inte behöver tro på Gud för att vara kristen. Vilken absurditet! Vad innebär det att vara kristen om inte att tro på Gud och Jesus Kristus, hans son? Denna godtycklighet genomsyrar stora delar av Svenska kyrkan. Tron har reducerats till något som man har med på ett hörn i verksamheten för att man måste. Man gör allt för att hålla kvar, och få nya medlemmar. Anordnar motorcykelmässor och annat trams för att locka särskilda målgrupper, men i bästa fall dyker det upp hyfsat många vid det tillfället, men eftersom det är motorcyklarna (eller vad det nu är) och upplevelsen som är i centrum, och inte Jesus, så kommer de ju inte dit nästa gång, när det inte är motorcykelnmässa. Men det finns undantag.
Två veckor sen var jag med på en ungdomsmässa i Vasakyrkans krypta, och jag blev positivt överraskad! Jag visste ju att kyrkoherden Björn Bäckersten är en präst som faktiskt har tron i centrum, men jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men det var ju nästan en riktig mässa! Det var värdigt, det fanns en liturgi och bönen var i centrum. Det var inte ett ungdomsgårdsspektakel, som det ibland kan bli. Mässan är inte till för att underhålla, utan att ge ett tillfälle att samla sig, vända sina tankar mot Gud och komma lite närmare Honom. Som biskop Anders Arborelius en gång sa: Man måste våga ha tråkigt i kyrkan. Jag är övertygad om att man bäst lär känna Jesus genom liturgin och eukaristin, även om det ibland kan tyckas lite tråkigt. Det är dock synd att Luther såg till att katoliker och protestanter inte kan dela eukaristin. Även om jag misstänker att Björn Bäckersten har samma syn på eukaristin som vi katoliker, så har inte svenska kyrkan i stort det, och han är inte heller präst i vår mening, så eukaristin blir i hans händer tyvärr inte samma sak.
En dag kanske.